Efter 287 sidor

Nu har jag läst ut boken.
Men det är inte om boken i helhet som jag ska skriva om nu, det kommer i nästa inlägg. Utan nu ska jag fokusera, analysera och redovisa några små tankar jag har om citat, meningar och betydelser efter bokens alla sidor.

S. 217. Där skriver Z om "jaget" som är motsatsen till kollektivism. Hon skriver och menar att i Kina är "jaget" inte alls lika användbart som i väst, utan att man tänker på allas behov, vad alla tycker och tänker. Detta är ett svar på Kinas kommunism. Alla ska ha lika, allt ska va rättvist. Frågor som "vad är bäst för alla?". Största delen av landet styrs av den offentliga sektorn och är på ett sätt hjärntvättade av Kinas kommunism.
Till skillnad från i väst där "jaget" är stort. Vad är bäst för mig? Hur ska detta gynna mig? "Jaget" kommer i första hand sedan efter det kommer det kollektiva tänkandet. Självklart blir det då förvirrande för Z med en sådan kulturkrock.
S. 226. Ett citat som jag tyckte var otroligt mysigt var "Jag kan höra mossan växa". I mitt huvud skickas jag direkt till en skogsglänta där solen skiner in lite smått men ändå en sån tät barrskog. Det luktar skog och svamp och alldeles framför mig är det mjuk och skön mossa i alla olika gröna nyanser. Det är helt tyst, fuktigt och stilla i skogen det ända man hör är träden som svajar i vinden och självklar mossan smått växa upp ur den mörka jorden. Detta är vad jag tänker på när jag läser detta, allting blir så mysigt och naturligt på något sätt.
Sedan kan man tolka det som så att man har så tråkigt och det är så tyst så att man kan höra mossan växa, men så känner inte jag.
S.262. "Man kan inte vänta sig att båda ändar av sockerröret ska vara lika söta". Ett fint citat som är konkret och korrekt. Det finns alltid för-och nackdelar som man man måste vara beredd på. Man kan inte alltid vänta sig det bästa för då kan man bli besviken. Samtidigt så vet du att båda sidorna kommer att vara någorlunda söta åtminstone, men inte hur söta. Alltså man ska inte vänta sig för mycket men samtidigt ändå vara realistisk och inte vänta sig för lite heller. Det är en tunn, tunn tråd att vandra på däremellan.

Det var lite åsikter om de sista sidorna från mig!
/Emilia Modigh