Nu har jag fått läsa om Februari, Mars och April. Tre månader på 74 sidor. Sjuttiofyra sidor av en flickas nya liv i ett nytt land med ett nytt språk. Boken heter Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande och just vad den då är kortfattad 1 månad är ca. 40 sidor. Men det är bra, flickan i boken skriver ju denna för sig själv och har ingen tanke på hur många sidor en månad ska vara eller hur man ska skriva för att få det att se snyggt ut, ett fint realistiskt drag.
Språket är ovant och grammatiskt fel, jobbigt men samtidigt spännande med något nytt. Det uppkommer missförstånd som får en att tänka om t.ex. på sida 28: "Kinesiska, vi har ingen grammatik. Vi säger enkelt sätt. Inte konstigt verbformer, inte olika tempus, inga könsbyten. Vi bestämmer över vårt språk Men engelskt språk bestämmer över engelsk användare." Detta citat tycker jag är enormt tänkvärt, Engelsmännen följer regler och lagar lydigt och uppför sig på ett propert och acceptabelt sätt. Medans i den lilla byn där Zhuang kommer ifrån är samhället mer öppet och avslappnat, regler är inte i centrum där. Bara av att läsa detta citat så får man sig en inblick av kulturella skillnader och relationer genom språket.
Ett annat citat på s. 30 som jag tycker har liknande betydelse är ungefär såhär: Kinesiskan har tid och plats först i en mening och menar då att människan inte är lika viktigt men i Engelskan har däremot tvärtom. Betyder detta då att människan är mer egoistisk i England än i Kina? - Det kan betyda det, det är också en kulturell skillnad som man t.ex kan se bara på arbeten. I Kina hjälps man åt på risfälten etc. jobbar tillsammans för att få ihop så mycket ris som möjligt i slutet av dagen. Till skillnad från i England jobbar man mycket hårt för att sin lön ska höjas och för att sina egna presentationer ska nå upp högt. Skillnader.
Några av mina åsikter kom fram där, mer av mig kommer ni höra när 162 sidor har passerat.
Adjö!
/Emilia Modigh Jo0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar